...ja snart är det påsk och Göstas 5-års kalas närmar sig med stormsteg, åh det ska bli så kul när hans kompisar kommer och firar det med oss.

Här kommer lite bilder och tyvärr så är det inte så bra kvalité på dom p.g.a att min kameratelefon är sönder..

Det är underbart med pyssel som barnen gjort hos dagmamman som man verkligen ser att dom gjort helt själva.....detta är alltså en kyckling som råkade få hatten mitt i ansiktet och näbben i pannan men Märta var stolt som en "tupp" för detta, gulligt!

Här har dom fått in snitsen på påskpyssel och allt står såklart på bästa plats i vardagsrummet.

En kväll hade jag och Märta frisyruppsättning för även om man har kort hår så går det att få upp en himla massa hårspännen :-)

Min fina kille sommar 2009...så glad när han fixar att balansera på alla lösa stenar.

Förra inlägget blev så ofantligt långt så med dessa bilder avslutar jag och hoppas att jag till nästa gång fått lite bilder från min födelsedag som jag kan sätta in här, dags för lite fest och stök på bloggen nu :-)

Ta hand om er// Anna      

Igår blev jag blockad på FB av en av mina kontakter, jag hyser inga agg för det och inget jag vill tala om här på bloggen då detta raderas omedelbart men ännu en gång har jag satt mig ner och funderat på internets fram och baksidor....

Har tänkt ett flertal gånger på hur jag själv och andra använder internet och alla våra diskussionsforum ute i cybervärlden som  gästböcker/forum på hemsidor, bloggar, facebook m.m. Internet är ju ett helt kollosalt bra redskap- herregud hur klarade man sig förut? vad det underlättar och vad roligt det är att kunna nå så många och så lätt kunna hitta det man söker.

Min blogg använder jag mkt till att skriva om vardagens händelser

Det finns ju som bekant många baksidor också, pedofiler som använder bilder på barn på ett horibelt och avskyvärt sätt, unga flickor som viker ut sig och bilder hamnar överallt till allas beskådning, psykfall som letar offer på datingsidor…ja listan kan göras lång men också vi ”vanliga” människor använder internet för att indirekt tala om andra på ett ofördelaktigt sätt och varför frågar jag mig? för att skaffa sympatier? eller är det i okunskap om hur allmänt det blir?

Ibland hör jag som förklaring att man nämner ju ingen vid namn men många inom den närmaste kretsen som läser förstår ändå vem det ”pratas” om, tänk om berörd person läser eller hör vad som skrivits ute på nätet där kanske även flera människor "hakat" på, hur känns det för den personen?... och andra mer ytliga bekanta som blir nyfikna och vill nysta/fråga/spekulera om vem det handlar om. Förvrängda bilder av det som skrivits sker ofta p.g.a att vi många gånger feltolkar det skrivna ordet, det kan läsas på många olika sätt beroende på hur man väljer att betona och läsa skriften, stora bokstäver och många utropstecken kan ju t.e.x läsas på olika sätt- mycket kan bli fel och i slutändan så kanske många blivit sårade på fel sätt, det gagnar inte någon och man borde ställa sig frågan ifall det var värt det.

Även de gånger författaren enbart menat att belysa sina egna känslor kan det bli missvisande om andra personer blandas in och indirekt nämns eftersom det når ut till så många som inte har med saken att göra eller personer som älskar att gotta sig i andras privatliv och egentligen struntar i författarens känslor och som gärna drar fördel av detta för att själv komma i bättre dagar. Så även fast budskapet från början är väl menat så kan det bli så fel..

Jag har också blivit sårad och ledsen över hur andra behandlat mig och har själv också sårat andra och det är inget jag är stolt över, jag vänder mig ofta till mina vänner när jag behöver stöd eller råd men jag vill inte att mina vänner ska elda på om jag har en konflikt med en vän, sambo eller ngn annan- jag vill att mina vänner ska lyssna på mig om jag bara behöver prata av mig, kunna hjälpa mig att se hur jag själv kan agera bättre och ge mig både poistiv och negativ feedack och kanske kan hjälpa mig att se det ur en annan synvinkel om jag hamnat i en negativ spriral.

Så vill jag också vara mot mina vänner och försöker så gott jag kan, ibland är det jättesvårt att ge kritik på ett bra sätt men ofta känns det mkt bra om man klarat av det på ett kärleksfullt sätt, det är så mkt lättare att ge positiv feedback- jag sviktar ibland i modet men har blivit bättre med åren på att våga säga vad jag tycker på ett nyanserat sätt, ibland med framgång och ibland inte alls- allt beror på hur jag väljer att säga och se på saken och humöret spelar ju roll också, vissa gånger tror jag att jag inte kommit ngn vart och blir så arg på mig själv och andra gånger tänker jag att oj vad klok jag var nu- jag väljer i.a.f att försöka utgå från mina egna brister istället för andras.

Men jag går aldrig ut på internet och medvetet pratar om andra människor på ett sätt som kan tolkas negativt, har jag gjort det så hoppas jag att någon reagerar och att jag snabbt kan ta bort/ändra det jag skrivit och be berörd person om ursäkt ifall jag sårat ngn. Jag delar med mig av en viss del av mitt privatliv på internet, sånt som jag kan stå för både nu och framåt men herregud om jag av ngn anledning tycker illa om vad ngn gjort mot mig så tar jag det i bästa fall med berörd person eller som sagt, bollar det med mina närmste vänner som jag vet hjälper mig att gå vidare utan att elda på till ngt sämre, för vem hjälper man då?

En sak jag också lärt mig med åren är att jag inte alltid behöver säga vad jag tycker och tänker så snabbt utan istället lyssna på andras ideer och tankar och reflerkera över det innan jag säger ngt och många gånger lär jag mig så mkt utav det, när jag var yngre ville jag fortast möjligt tala om min åsikt och gav då inte samma utrymme för andra att ta plats men å andra sidan så gjorde nästan dom flesta så i den åldern men  jag i min högaktningsvärda ålder    borde ju lärt mig ngt på vägen- sorger, glädje, upplevelser, arv, miljö , familj och vänner och framförallt jag själv och mina val har format mig mig till den jag är idag- en vanlig person med fel och brister, en förlåtande själ och ett  hjärta som rymmer mkt kärlek och hopp!

Så till er alla, ingen är perfekt men internet är inget bra forum att skaffa sympatier i olösta konflikter eller sårade känslor det skapar bara negativa ringar på vattnet, heller ingen bra plats att sätta ut bilder på våra barn när dom badar, utmanande bilder på oss själva eller att vi bär reklam som är proviserande i andras ögon som kan ge tråkiga konsekvenser….men det finns mycket annat internet är bra för- vilken tur!

Med hjärta och värme// Anna

Här kommer härliga sommarbilder från 2009 att sukta lite efter. Ser verkligen fram till en av höjdpunkterna denna sommar då jag barnen och farmor åker ner till västkusten som nu har blivit en årlig tradition, vi bor på en härlig camping i närheten av Smögen där också mina två systrar med familjen är. Detta år kommer även min kära vän Nathalie och hennes pojkar Kalle och David följa med oss och det ska bli jättekul!

Fiskerens på västkusten, tidig morgon.

Där nere på klipporna ligger vi och solar och badar, Haby.

Märta springer på mjuka klippor.

På väg mot badet...

Lek i vattenbrynet..

Thromb spanar..

   Härliga sommar!

Mina trollbarn..

     God Natt västkusten, vi ses i sommar igen :-)   

Hejsan!

Här har det hänt massor att kunna berätta egentligen men då min kamera-telefon gick sönder så har det inte vart så kul att skriva ngt här utan foton så det får komma i efterhand ett litet foto-session. Till dess blir det lite gamla bilder, denna gång sommarbilder.

I helgen har jag och mina barn haft det toppen och gjort en massa roliga saker som besök till leklandet med kompisarna Lotta och Linnea och idag var vi hos Åsa, Mikaela och William. Just nu snusar mina barn och jag ska snart till sängen också, ledsamheten att lämna över dom till pappa-veckan imorgon känns alltid tung i bröstet och saknaden iglar sig fast i mitt hjärta. I Veckan har jag mkt saker inplanerad och då känns det alltid lite lättare och jag har också vant mig efter 2½år att stänga till dörren till min saknad och inte ha den vidöppen jämt!

Gösta Maj-09

Jag och Märta sommar-09

Tack mina underbara vänner för den här helgen hälsar jag, Gösta och Märta.

Måste skriva av mig lite...

Har reflekterat lite över att många som har barn gnäller över hur jobbigt det är och JA ibland är det jobbigt men det är ju långt ifrån vad den största biten handlar om och med tanke på det så skriver jag detta.

Ibland har jag ett behov av att få prata av mig om det jag tycker är jobbigt men det är lätt att detta tar för stor plats och att fokuset hamnar i det jobbiga när föräldrar pratar- många gånger tänker jag på och känner verkligen vad glad jag är över att jag har barn, jag ser på mina barn med stolthet och en kärlek så stor över alla gränser. Min sorg är att jag inte har mina barn hos mig jämt, det går inte med ord att förklara hur det känns att vara ifrån dom varannan vecka.

Jag har många gånger funderat över vad jag vill ge mina barn, vad jag kan göra för att lägga en god plattform för dom att stå på som växande människor och genom alla utvecklingsstadier och senare som vuxna. Det jag kommit fram till är att jag vill att mina barn ska känna hur underbara dom är inuti, vilken egen kraft dom har och att dom kan påverka sina möjligheter och känna kärlek för att dom tycker om sig själva. Jag vill att dom ska känna att även om allt skulle ryckas ifrån dom så kan ingen ta ifrån dom sin stolthet, möjligheter och det vackra dom bär inom sig.

Hur kan jag då hjälpa dom med detta? Jo genom att lyssna på mina barn, ge dom valmöjligheter, få barnen att förstå och känna sina egna känslor för att också kunna se/förstå andras- sätta ord på våra känslor och inte dölja dom. Ge mina barn framförhållning och inte köra över dom för att jag är vuxen. Ta med mina barn i regler och rutiner- få dom att känna sig delaktiga och att det är demokrati på deras nivå. Träna turtagande i lek och samvaro. Visa att jag älskar barnen även fast dom har gjort fel, ha tydliga regler och rutiner. Lära barnen att det är okey att vara osams men att det är viktigt att säga och göra förlåt. Att jag som förälder också visar att om jag gör fel så ber jag om ursäkt. Låta mina barn få vara nyfikna och utforskande utan att bromsa dom för mkt, vara tillåtande istället för en nej-sägare. Ge mina barn verktyg till lek och fantasi. Se till att varje dag ge mina barn värme och kroppskontakt och tala om att dom är älskade. Beröm och se barnen vad dom gör- att jag ser dom och är nyfiken på det dom gör. Använda barnens starka förmågor till att hjälpa det dom har svårare med. Ta med mina barn på olika saker/upplevelser och  miljöer så att dom lär sig att "ta seden dit man kommer" . Skämma bort mina barn med närhet och min närvaro istället för saker och ting.

Klarar jag detta? Nej det gör jag inte, ibland är "dålig" mamma som inte tar mig tid, blir stressad, irriterad och orättvis men det är också en del av livet som barnen måste lära sig- ingen är perfekt, varken jag eller mina barn. Det jag tror och tycker är att alla föräldrar borde tänka till lite vad det är man vill ge sina barn för plattform att stå på och HUR man gör då....det är både kul och utvecklande för en själv men också lättare att se sin egna roll och hitta rätt fokus och kärlek i det man gör.

Kärlek är det största i livet och ingen kan någonsin ta ifrån dig din vackra insida, din stolthet och kraft- det är det jag verkligen vill hjälpa mina barn att känna så att dom klarar både med-och motgångar i livet.

Till er alla en stor kram// Anna

Jag lovade barnen att dom skulle få vara uppe ikväll och se på melodifestivalen, innan det satte igång så var det tandborstning och pyamas på, trodde ju självklart att dom skulle somna i soffan.

Här kommer lite bilder från vår kväll;

Nu är det igång..

Första låten ut och här dansar Gösta och Märta igång direkt!

Lite mys och skrattanfall under täcket..

...och spela lite pajas..

Trolle-familjen försöker få en seriös familjebild...   

..men det slutar snart i puss-kalas och..   

...ännu mera skrattanfall..

...det tar licksom aldrig slut..

..totalt gett upp :-)

...till slut så lugnade det ner sig, gullisarnas fötter!

Glada och nöjda gick barnen och la sig, Gösta tyckte det var konstigt att två finalister gick vidare direkt till Globen- där bor ju Dinosaurierna!! Märta spanade in tjejernas kläder och tyckte dom glittrade så fint :-)

En härlig kväll// Anna, Gösta & Märta! 

Så härligt att barnen får uppleva riktig vinter, så som man själv hade det när man var liten. Då, på 70-talet, var det ovanligt att barn inte kunde åka skidor och skridskor när man var 4-5år men nu förtiden så lär sig knappt barn att åka skidor längre (bara utför då det är fjällen som gäller). Skridskorna jag vill ha till mina barn är helt slutsålda och tas inte in ngt mer detta år så vi får satsa på det till nästa år, hoppas på ännu en riktig vinter så att vi får prova att åka skidor också, det är verkligen ett härligt barndomsminne för mig som jag vill föra över på mina barn.

Här kommer dagens bilder;

STILSTUDIE PÅ MÄRTA:

Hej mamma, snart åker jag!

Nu far Märta iväg, så prydligt och fint...

..men snart upptäckte madame att man kan åka på betydligt roligare sätt, tjohoooo vad det går i backen!

Det här var verkligen kuuuuuul!

Gösta undrar fundersamt vad Märta håller på med...

..men bestämmer sig får att åka på det traditionella sättet, här är han mitt i guppet och i full koncentration med bägga händerna på pulkan :-)

WOW mamma såg du hur jag kunde styra?

...det är också mysigt att ligga i snön en stund och fundera på nästa åk!

Snöängel

Gösta håller en varsam arm runt lilla-syster, så glada över allt skoj i snön. Mina älsklingar, lycka och stolthet i livet!

Vad underbart att vi har en riktig vinter, då är den som allra bäst!

Ha en härlig helg allesammans hälsar Troll-familjen!

Idag var det första feberfria dagen för barnen men vad händer då? Jo jag själv vaknar av att det känns som taggtråd i halsen och hög feber, åhhh nej jag har inte tid att vara sjuk!

Jag hade ju lovat barnen att så fort dom är feberfria så ska vi gå ut och leka en liten stund för att se hur dom klarar det och mammor kan ju inte vara sjuka så det var bara att bita ihop, ta några alvedon och ge sig ut i pulkbacken. Ute blåste det kallt men barnen var på strålande humör så trots att jag kände mig helt slut så var det värt att se barnens glädje. Märta säger när vi kommer ut- åhh solen skiner mamma vad vackert! men det gjorde den inte- har man inte vart ute på 1½vecka så kändes det nog så för henne :-)

Här kommer några bilder (tyvärr lite mörka) från våran utevistelse;

Här kånkas det med pulkorna upp för backen. 

Gösta är sååå glad att han kommit upp, se så härligt rosig han är om kinderna!

Syrran lika glad hon och helt slut i benen så hon sätter sig ner!

Hej vad det går i backen, Märta skriker av glädje! 

En fruktstund i backen smakar utsökt!

Det var allt för denna gång hälsar Trollfamiljen     

Ja denna gång har även mina annars så friska barn blivit sjuka ordentligt och nu är dom inne på andra veckan, Märta har dubbelsidig öroninflamation och äter penecillin vilket jag hoppas Gösta slipper. Det är första gången Märta äter penecillin så vi har verkligen klarat oss bra, förra året var det första gången för Gösta då han fick lunginflamation. Barnen är vid gott mod men dom tycker det är lite tråkigt att inte få vara ute, Gösta frågade idag om dom inte kommer att hinna åka mer pulka innan snön försvinner, han längtar ut och t.o.m ber mig ta tempen på honom (som han annars hatar) för att han vill så gärna vara frisk!

Ja, vad hittar man på då förutom film, vila och lek..jo vi har pysslat lite med detta;

Lite fingerfärg är uppskattat!

Gösta i full koncentration...

Härligt att få kladda tycker Märta!

   Det blev också fina händer....

...och fötter!

Kartonger kan man klippa och fixa med, det här är på väg att bli ett fint stall!

..och så här ser det ut när leken är slut, kaos får man stå ut med om man ska ha kreativa barn :-)    

Nu vill Märta vila på soffan så jag ska bädda ner henne en stund och pussa på min host-fia en stund!!

Tack mina kära kollegor för att ni sliter extra mycket när jag är hemma, jag saknar er redan fast det bara är Tisdag, hoppas att vi ses snart!

Ta hand om er hälsar Trollfamiljen med trollmor i spetsen!

Det sägs att ett oväder väntas med mer snö och storm, hua jag vill ha sol känner jag men mitt i alltihop när jag sitter här och "gnäller" över väder och vind och tycker synd om mig själv för att jag har ont i ryggen och kanske måste skotta fram bilen i efm när jag ska köra hem från jobbet så skäms jag över mina tankar.....tänker på alla människor i Haiti- frukstansvärt och svårt att förstå, i ruiner letar förtvivlade människor efter sina döda barn och andra familjemedlemmar, kvinnor som föder barn mitt på gatorna, ingen mat, bostad eller hjälp som räcker.....och här sitter jag med kaffekoppen i handen och tänker negativa tankar för att jag har lite ont i ryggen och att vi ska få mer snö- en tankeställare!

Jag har mycket att vara glad och tacksam över och tänker göra den här dagen till en bra dag och ytterligare skicka ett SMS som stöd till Haiti, ringa kiropraktorn och få hjälp med ryggen, vara en god kollega och ge mina kunder ett extra leende och när jag åker hem så ska jag vara glad att jag har ett varmt hem att komma hem till.

Plötsligt känns kaffet extra gott och oavsett väder och vind så kommer  det bli en bra dag idag, är bilen insnöad ikväll när jag ska åka från jobbet och vägarna svåra att köra på så får jag ta en uppfriskande promenad hem, jag har ju något att gå till. När solen sedan tittar fram så småningom så kommer jag njuta extra mycket- det ser jag fram emot!

Kram på er alla// Anna

I Torsdags var det Märtas tur att gå till frisören, det gick jättebra och hon satt så fint i frisörstolen och tittade i en bok medans jag och Gösta väntade en bit bort, jag smög mig fram och tog denna bild:

Här sitter man skönt i stolen verkar Märta tycka.

Nu i helgen så har jag två sjuka barn här hemma och det kan jag verkligen inte säga att jag är så van med så för att muntra upp en ganska så slut liten tjej så tog jag fram den rosa spray-flaskan vi fått av farmor och vips så förvandlades lilla Märta till "Babsan" i unga år :-)

Att få rosa hår kan få en liten sjuk Märta att stråla upp :-)

Kvällen har förutom att färga Märtas hår bestått av att klia sonen på ryggen, tittat på film, ätit korv och makaroner, popcorn och film igen, glass toppat med lite bisolvon och alvedon.

Två små kraxande barn gick trötta och la sig, hoppas att inte hostan väcker dom för mycket i natt....är lite orolig över Göstas feber då han är känslig för det så han bär jag in till mitt sovrum i natt.

Kram på ER!

Hejsan!

Ja nu är det full fart på jobbet igen och det känns bara bra att vara tillbaka igen, vad bra jag har det som trivs så bra med mitt arbete. Under ledigheten har jag haft underbara dagar med mina barn, ledig tid som verkligen vart kvalitè. Mina barn fyller detta år 5år och 4år- tänk vad åren rusar iväg och varje gång tänker jag att nu är det nog den bästa åldern....hmmm undrar om detta tänkande kommer att ändras när dom är tonåringar? ha!ha! men jag tror man anpassar sig till varje ålder och kan se fördelarna i varje fas.

 Gösta sommar 2009 hos Anna Gewalt

Än så länge så tyckte jag det var tuffast när barnen var mellan 1-2år, extra belastat blev det ju nog för mig då vi separerade just den tiden och jag och barnen flyttade runt mycket, nya rutiner infördes, barnen inskolades hos dagmamma och jag startat upp företaget....ja listan kan göras lång men nu när jag ser på det i backspegeln kan jag faktiskt tycka att jag fixade det riktigt bra trots alla omständigheter och barnen hamnade aldrig i kläm och mådde dåligt......jag tror tyvärr att många barn hamnar i kläm mellan sina föräldrars bråk och besvikelser och såklart är känslorna ibland outhärdligt svåra att hantera men mitt i allt detta måste man se till sina barn och att dom behöver båda sina föräldrar och att barnen känner att föräldrarna kan samarbeta. Ibland var det så svårt och jag minns jag satt i timmar och grät efter att Rickard hämtat barnen, jag ville bara skrika efter honom att barnen ska vara hos mig och att han aldrig behöver visa sig mer hos mig, mådde så skitdåligt.  Såklart att mina barn märkte att jag var ledsen och arg till och från, jag berättade för barnen att jag var ledsen och att det snart går över- jag sa dock aldrig att jag var ledsen och arg på deras pappa utan  sa t.e.x att jag tänkte på Baxxy som inte finns längre osv..då blev det konkret för dom.

Märta november 2009

 Barnen har en jättebra pappa och jag är glad över att jag klarat av att sära på mina känslor och han som pappa,  vi har en bra relation där samarbetet fungerar jättebra och det vinner vi alla på! Barn behöver BÅDA sina föräldrar!

Ta hand om er, med värme// Anna

Jag vill passa på att önska alla ett riktigt Gott Nytt år, som vanligt blickar jag tillbaka på det gångna året som vart fullt av både mot och medgångar speciellt på det privata planet och mitt hjärta fylls av tacksamhet över att jag har mina älskade barn och mina underbara vänner och ett arbete som brinner för! Vill säga tack speciellt till några av mina närmaste vänner som stöttat mig extra mycket under 2009, ni vet vilka ni är!

Med ett kärleksfullt hjärta ser jag verkligen fram emot att fira in det nya året och hoppas att 2010 blir ett friskt, och gjädjande år!

I år har jag faktiskt ett löfte att ge mig själv, jag ska ta hand om mig bättre, ge mig själv tid för träning och avkoppling- det gangnar inte bara mig själv utan även alla som står mig nära. Ta hand om din kropp- vart ska du annars bo?....

Ta hand om varandra och ett jättestort GOTT NYTT ÅR!

Med värme och kärlek// Anna

Tänk på dessa kloka ord kära vänner!

Stor kram// Anna 

I Lördags var vi bjudna till Jeanette och hennes fantastiska villa i Skuru-sundet. Det var en helkväll bara för tjejer med champagne, mat, vin, dans och en massa "tjejsnack" förstås så att öronen höll på all lossna ha!ha!

Jag och dessa fantastiska kvinnor stod för matlagningen, huvudpersonen Jeanette i rosa!

Jag och syrran fick i ansvar att fixa sallad och till det blev det lax och en massa goda såser till, i köket drack vi champagne så att matlagningen gick som en dans :-)

Min syster Åsa och Mira trivs på puffarna vid det stora fönstret, havet ligger precis utanför- helt underbart!

Havsutsikten är utbytt mot baren :-) Min fina syster!

Även jag hittade till baren och njuter av ett glas rött vin..

*TACK* Jeanette och alla ni andra för en jättehärlig kväll, puss på er!

Med värme// Anna